jump to navigation

Kyligt i Trädgården 3 september 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
trackback

Ibland kostar det på att vara politiker. Då vi samlades för att diskutera ”vuxenkultur som inte är naken” på Trädgården igår  var det inte mycket bar hud i kylan men själva debatten höjde temperaturen ett par gånger.  

Det är så mycket roligare då valdebatter kryddas med annat än politiker. På Trädgården var det tre kulturarrangörer/aktivister och fyra politiker och anslaget var brett – på gränsen till ohanterligt brett. Roger Mogert, Anne-Marie Engel och jag från kulturnämnden, Marie Ljungberg-Schött, ordf i tillståndsdelegerade, Jakob Grandin från Trädgården under bron, Rasmus Flesicher bl a från Den hemliga trädgården samt Ola Broquist från Luger. Gränserna för vad som definierades som kulturpolitik sattes inte av vad Stockholms stads kulturförvaltning sysslar med (chockerande?), eller ens vad som kallas för kulturverksamhet i bred mening utan snarare som ”politiska frågor som är viktiga för människor som är engagerade i kulturverksamhet”.

I den här valrörelsens hysteriska sifferlöftescirkus har en ny ton hörts inom kulturpolitiken. Den som lägger örat mot marken märker att diskussion håller på att förflyttas på ett väldigt positivt sätt. Det handlare om ett bredare angrepp. I utkastet till kulturförvaltningens Kulturvision 2030 är detta mycket tydligt. 

Som kulturborgarråd har jag betonat ett bredare perspektiv. På flera områden har jag kunnat medverka till att politiken rört sig i den riktningen: genom vår barn- och ungdomskulturplan, som utgår från vad barn och ungdomar faktiskt gör, inte på vem som erbjuder det, genom vår satsning på affischplats Stockholm, vårt initiativ för att samordna bokning av friluftsteatrar och andra offentliga utrymme och genom anslaget i kulturvisionen 2030 som säger att alla i staden bär ha ansvar för kulturen.

Staden måste bli bättre på att möta dem som faktiskt inte ber om pengar utan behöver annat stöd eller bara beslut från staden på annat sätt. Ibland är det som om det staden inte ger pengar till känner den inget ansvar för, vilket leder till konstiga incitament. Hur stort ett projekt eller verksamhet är, dess tyngd och betydelse mäts också oftast i hur mycket ekonomiskt stöd de får av kommunen. Kanske ska det vara tvärtom – precis den tanke som styrt införande av kulturbonusen – ett försök att tänka tvärtom.

Trots det så talade vi förbi varandra, till exempel när vi politiker tycker att Förbifarten och Stockholmsarenan inte är kulturfrågor, medan kulturarrangörerna tycker att de är det. I efterhand måste man ge dem delvis rätt, om man vill se kulturen i ett helhetsperspektiv. Oförutsägbart mothugg ät utvecklande.

Jakob Grandin, som tidigare berättat för mig om hur besvärligt de hade när de startade Trädgården under bron, sa att det handlar inte bara om regler utan även om förståelse från myndigeheters sida… och ibland om förmågan att se mellan fingrarna. Det handlar mycket om att vi politiker att tjänstemän skall våga släppa taget och inte vara så misstänksamma mot den som vill göra något. Kanske skall man inte vara så rädd för att det ibland uppstår konflikter och för att det kanske blir fel ibland. Det finns mycket att göra för att förenkla och förnya. Sedan ett par år har jag sett till att ändamålshyror finns inskrivna i stadens budegt för kulturella hyresförhandlare att luta sig mot. Ett par andra förslag finns här.

Ola Broquist efterlyste en scen som kunde ta några tusen åskådare. Den kommande scenen i Gasklockan kommer att vara lite för liten för deras behov. Samtalet om detta måste fortsätta. Stora scener låser stora pengar men kanske behöver man inte bygga nytt.

Trots kylan (och en del pinsamma försök att knipa politiska poäng genom att kritisera politik som man själv varit med och genomfört), så var det en väl använd torsdagskväll. Som politiker är det helt nödvändigt att få tala med doers, att få ”tjafsa lite” med andra människor än andra politiker. Och det är extra roligt när man blir inbjuden att göra det i en så trevlig miljö som Trädgården. Jag brukar jämföra en del av mitt arbete med trädgårdsmästarens. Att en kulturpolitikers uppgift är se till att det finns en god jordmån för olika plantor att gro. Trots kylan fick några tankar grogrund hos mig i Trädgård. Det var värt en hes och halvsjuk dag efter.

 Madeleine

Annonser

Kommentarer»

1. COPYRIOT | Kulturvisioner kring Stockholm - 3 september 2010

[…] Kyligt i Trädgården « Från huvudstad till världsstad on 3 September 2010 at 9:09 […]

2. Karin aurell - 4 september 2010

Hade du Madeleine, även Aspuddens Kultur&Badhusförening i tankarna när du skrev nedanstående ? ? ? Nedanstående rimmar nämligen illa med det sätt du hanterade oss på, som försökte få dig att förstå värdet av att bevara Aspuddsbadet!

”Jakob Grandin, som tidigare berättat för mig om hur besvärligt de hade när de startade Trädgården under bron, sa att det handlar inte bara om regler utan även om förståelse från myndigeheters sida… och ibland om förmågan att se mellan fingrarna. Det handlar mycket om att vi politiker att tjänstemän skall våga släppa taget och inte vara så misstänksamma mot den som vill göra något. Kanske skall man inte vara så rädd för att det ibland uppstår konflikter och för att det kanske blir fel ibland. Det finns mycket att göra för att förenkla och förnya. Sedan ett par år har jag sett till att ändamålshyror finns inskrivna i stadens budegt för kulturella hyresförhandlare att luta sig mot. Ett par andra förslag finns här.

Ola Broquist efterlyste en scen som kunde ta några tusen åskådare. Den kommande scenen i Gasklockan kommer att vara lite för liten för deras behov. Samtalet om detta måste fortsätta. Stora scener låser stora pengar men kanske behöver man inte bygga nytt.

Trots kylan (och en del pinsamma försök att knipa politiska poäng genom att kritisera politik som man själv varit med och genomfört), så var det en väl använd torsdagskväll. Som politiker är det helt nödvändigt att få tala med doers, att få ”tjafsa lite” med andra människor än andra politiker. Och det är extra roligt när man blir inbjuden att göra det i en så trevlig miljö som Trädgården. Jag brukar jämföra en del av mitt arbete med trädgårdsmästarens. Att en kulturpolitikers uppgift är se till att det finns en god jordmån för olika plantor att gro. Trots kylan fick några tankar grogrund hos mig i Trädgård. Det var värt en hes och halvsjuk dag efter.”

3. Lisa - 4 september 2010

I ljuset av detta inlägg undrar jag samma sak som Karin här ovan men undrar också varför du lös med din frånvaro när debatten om Riksteaterns art of the streets utsattes för en ganska korkad kritik från dina allianskollegor?

Gatukultur, spontankultur och ideellt drivna kulturverksamheter är sådant du säger dig värna men när det kommer till skarpt läge och du som borgarråd har mandat och möjlighet att agera, har du alltid fegat ur och dragit undan mattan.

Gapet mellan din retorik och din praktik är alldeles för stor för att du ska vara trovärdig.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: