jump to navigation

Andra borde fråga sig: varför går det så bra för Stockholms stadsteater 31 augusti 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
trackback

Igår deltog jag i ett samtal om Teatern och politiken på Stockholm stadsteater, samtalet utgick från boken om Stockholms stadsteaters femtioårsfirande i år. ”Det ska åska och blixtra” har skrivits av Leif Zern och Karin Helander.

http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/det-skall-aska-och-blixtra-kring-var-teater-stockholms-stadsteater-19602010-1.1162352

Efter att ha följt Stadsteatern på nära håll under 12 år kan jag konstatera att teatern aldrig har nått så många människor som idag, att det aldrig har funnits så många scener och att det aldrig tidigare har producerat så mycket teater av olika slag. Recensionerna av föreställningarna är också i stort sett alltid positiva. 

För mig håller grundarnas idé om en folklig teater för alla, och det mandat Benny Fredriksson fick med sig som nyutnämnd teaterchef från Stadshuset ”att Stadsteatern ska vara en angelägenhet för alla Stockholmare” på att förverkligas. Ändå problematiseras det kring Stockholms stadsteater. Vissa verkar ta framgången för given, vissa verkar tro att den kommer av sig självt och vissa verkar tro att Stadsteatern bara är dess Stora scen. Det är hög tid att andra börjar fråga sig varför det så bra för Stockholms stadsteater.

Temat för gårdagen var Stadsteatern och politiken. Hjalmar Mehrs invigningstal lyfts fram som ett föredöme. Jag framförde synpunkten att politiken inte kan dömas efter högtidstalen utan efter vad som görs. Min uppfattning är att politikens uppgift är att skapa trygghet genom att peka ut en långsiktig strategi, att utse chefer och besluta om en budget.  I övrigt ska man hålla sig på armlängds avstånd från verksamheten.

Diskussionerna kring Stadsteatern har lätt att fastna på Stora Scenen. Som om denna scen var hela Stadsteatern, i själva verket är den en av åtta scener. Medan Stockholms Stadsteater har expanderat har dess motsvarigheter i Göteborg och Malmö blivit mindre och mindre. Anledningen till detta är, om man frågar mig, att vi i Stockholm sett en teater som utnyttjat sina scener maximalt och spelat en oerhört varierande teater både i former och tilltal. Effekten blir att publiken strömmar till, flera skådespelare kan få arbete, det konstnärliga självförtroendet ökar, nya former kan prövas, ytterligare ny publik kommer och man hamnar i en positiv spiral. Kommunpolitiken har sparrat genom att öka anslagen, investera i teatern och låta teatern behålla 50 miljoner kronor i momsåterbetalning – i motsats till i Göteborg och Malmö där kommunen tog hand om pengarna. 

Den utmärkte moderatorn Stephen Farren-Lee avslutade med frågan när Stadsteatern hade sin glansperiod: på 70-talet sade Karin Helander utan att blinka. I så fall skulle teatern ha stora problem. 70-talet ligger 40 år tillbaka i tiden! Stora delar av publiken var inte ens född då.

För mig är svaret enkelt: Stadsteaterns bästa tid är nu!

Madeleine

Annonser

Kommentarer»

1. Johan Bengt-Påhlsson - 2 september 2010

Håller med om allt vackert du säger om Stockholms stadsteater.. Däremot, vad du säger om Malmö stämmer inte. Malmö har de senaste 20 åren en ny teater (Hipp), nytt stadsbibliotek, nytt teaterhus för Skånes Dansteater och planerar nu för nytt konserthus! Inte så illa för lilla Malmö.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: