jump to navigation

Kulturvision 2030 – att släppa greppet 10 maj 2010

Posted by Madeleine Sjöstedt in Okategoriserade.
Tags: , , ,
trackback

Idag hölls det tredje seminariet med anledning av att Stockholm tar fram en Kulturvision 2030. Temat var Kulturen som katalysator. Medverkande var John Higson som initierat Street och Bondens marknad och satt igång många medborgarförankrade projekt på Södermalm inom ramen för People Owned, Jakob Grandin som är klubbarrangör och nu driver succén Trädgården under Skanstullsbron samt Niklas Svensson som lett Stadsbyggnadskontorets arbete med en nya översiktsplan. Diskussionen modererades på ett utomordentligt sätt av Gunilla Kindstrand.

Frågan var: I Stockholms Översiktsplan 2010 får kulturlivet en viktig roll i stadsutvecklingen, kulturvisionen beskriver en stad där kulturella upplevelser är ständigt närvarande och där gatubilden inbjuder till aktiviteter. Design och arkitektur lyser av mångsidighet, bredd och djup, innanför tullarna och i ytterområdena. Hur bör politiken utformas för att denna utveckling ska komma till stånd? Vad kan staden göra och hur kan andra aktörer bidra?

Såväl Jakob som John beskrev hur svårt det kan vara att komma med med nya idéer och få dem till stånd. Att de kommunala kanalerna skapar trygghet och försiktigthet, men att de också hämmar kreativiteten p g a tröghet och långa ledtider. Båda beskrev vikten av dialog och stort svängrum för enskilda kulturentreprenörer. För detta krävs decentralisering samt kraftigt delegerat beslutsfattande på tjänstemannanivå. John efterlyste flera broar mellan medborgarna och politikerna. Det är lätt att hålla med.

Ett stort arbete bedrivs idag av Stadsbyggnadskontoret, vilket Niklas beskrev, för att förankra och få in medborgarna synpunkter. Ofta kommer dock medborgarna in för sent i processen. John beskrev också det paradoxala i att det verkar vara så att det är lättare att få till stånd större projekt än små. Själv driver han just nu både 100-hus projektet i Hornstull samt en stor medborgarenkät (på uppdrag av staden). Då han däremot försökt få liv i övergivna platser och rum i staden har det varit betydligt svårare.

Min reflektion är att det är enklare för staden att hantera kulturentreprenörer som vill ha stadens ekonomiska stöd än de som inte vill ha det. Att ”bara” erbjuda frihet att använda ett utrymme, fysiskt eller mentalt, blir svårhanterat. Den stora utmaningen för den moderna staden är att våga släppa greppet till medborgare och entreprenörer för användningen av staden. Hur långt är vi beredda att gå? En utmaning för en liberal politiker.

Madeleine

Annonser

Kommentarer»

1. Ragnar - 11 maj 2010

Hej

Läste intervjun i City.

Om Hammarbys damlag inte ska få spela på någorlunda snöfria planer, varför ska Hammarbys manslag få göra det?

Ungdomar på bibliotek är i grunden något vi ska uppmuntra. Men borde inte det finnas personal tillräckligt för att kunna säkerställa en trivsam och trygg miljö dit läshungriga ungdomar, vuxna och äldre vill gå till!!? En del bibliotek drar till sig ett klientel som inte är där för att läsa. Det är ungdomar som lever fan med andra ungdomar och med personalen och alkisar som sitter och äter grillad kyckling bland hyllorna och tjafsar.

Jan Myrdal kan gått skänka sin konstnärslön till Rädda Barnens ordförande Bengt Westerberg, så han slipper arbeta med så många andra välavlönade projekt vid sidan om Rädda Barnen.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: