jump to navigation

Unga storkonsumenter av kultur 5 augusti 2009

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: ,
trackback

Kulturen och kulturpolitiken i Stockholm är efterfrågad av stockholmarna!

Unga människor konsumerar mer kultur än äldre, och kvinnor mer än män. Unga utövar också idrott i större utsträckning än äldre. Det är ett par av resultaten i en av SOM-institutet framtagen rapport om kultur- och fritidsvanor. Några andra är att högutbildade med hög lön är mer kulturellt aktiva än lågutbildade med låg lön och att det är fler i storstäderna som tar del av kultur än i mindre orter och i glesbygden.

På det stora hela är det inga förvånande resultat, men det finns anmärkningsvärda delar. En intressant slutsats i rapporten är att unga i större utsträckning än äldre utövar kultur själva, framförallt aktiviteter som att teckna/måla, spela musikinstrument och spela teater eller delta i lajv. 15-29-åringar är faktiskt också den största gruppen som går på bio och museum.

Det kanske mest anmärkningsvärda resultatet är dock att både inkomst och etniskt ursprung har stor betydelse för idrottsvanorna. Människor med låg inkomst har i betydligt mindre utsträckning utövat idrott och motionerat än människor med hög inkomst. Inkomst är också en betydande faktor för kulturvanorna.

Ett av våra viktigaste mål är att fler ska ta del av kultur och idrott. Kön, ursprung och ekonomi ska inte avgöra möjligheterna att delta. Vi har gjort en del redan här i Stockholm för att öka deltagandet. Exempelvis har vi infört tonårspeng inom idrotten, regler mot diskriminering som krav för stöd till idrottsföreningar, det nya stödsystemet ”En snabb slant” för idrottsprojekt, mer simundervisning, satsning på ridanläggningar och konstgräsplaner, växtpengar för mer deltagande och tillväxt i kulturen, ny barn- och ungdomskulturplan, det nya stödsystemet ”Jalla” för mångkulturevenemang med mera med mera. Vi kommer att fortsätta arbetet för att öka deltagandet i både kultur och idrott.

Madeleine

Kommentarer»

1. Kjell Stjernholm - 6 augusti 2009

Hej Madeleine,

har inte läst SOM-rapporten, utan nöjt mig med ditt inlägg.
Redan på 70-talet rapporterade forskaren Ulf Blomdahl att de kommunala fritidsresurserna mestadels gick till pojkar i socialgrupp 1 och minst till flickor i socialgrupp 3.
När jag på 90-talet arrangerade utbildningar för utvecklingen av fritidssektorn i Malmö, så bekräftade Blomdahls kolleger i Göteborg att det såg i stort sett ut likadant fortfarande.
Cynikern i mig vågar gissa att motsvarande forskning idag skulle ge liknande resultat, även om humanisten i mig hoppas att någon utveckling ska ha skett.

Men varför är det så svårt? Och vilka strategiska verktyg använder den politiska styrningen för att komma tillrätta med orättvisorna? (För här kan jag inte tänka mig att det finns en ideologisk skiljelinje som gör att någon försvarar välbemedlade barns företräde till skattesubvention, eller hur?)

mvh

kjelle


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: