jump to navigation

Tydliggör kulturstödets mål 25 september 2008

Posted by Madeleine Sjöstedt in Kultur för fler.
Tags: , , , ,
trackback

Denna artikel publicerades i dagens SvD och lägger ett nytt perspektiv på kulturstödet.

Det behövs en radikal sortering bland målen med det offentliga kulturstödet. En av de viktigaste frågorna som kulturutredningen måste ge svar på är: Varför finns kulturstödet överhuvud, och vilka mål ska det uppnå? Hur ska kulturskaparna annars veta vad som förväntas av dem?

I den enkät som Riksrevisionen gjorde inför sin rapport om kulturstödet som presenterades i våras, svarade nämligen endast 30 procent av mottagarna att de tyckte att kriterierna för stödet var tydliga. Av dem som inte fick stöd var det bara 10 procent som hade förstått. Här behövs tydliggöranden.

Det är ett mycket viktigare arbete än att fundera över hur ansvaret för kulturen ska fördelas mellan staten, regionerna och kommunerna, som Maria Eka och Per Svensson från kulturutredningen gör (SvD 9/9).

De senaste månaderna har relationen mellan kvalitet och publik diskuterats flitigt i tidningarna. Stor publik har beskrivits som ett hot mot kvaliteten. Men för mig är utgångspunkten en helt annan: om kvalitetskulturens kraft ska tränga igenom i samhället måste den drabba fler.

I den svenska kulturpolitiken finns dock föreställningen om denna målkonflikt hela tiden inbyggd. Enligt Kulturrådets regleringsbrev ska målet för bidragsgivningen vara: ”ett omfattande och varierat kulturutbud av hög kvalitet för alla i hela landet”.

Frågan ställer sig med en gång: Vad är då viktigast när Kultur­rådet fördelar bidragen, hög kvalitet på Norrlandsoperan eller tillgänglighetsanpassad kulturverksamhet, alldeles oavsett dess kvalitet, i en förort till Stockholm? Hur väger man ”hög kvalitet” mot ”alla i hela landet”? Om målen hela tiden ställs mot varandra kommer inget av dem att uppnås.

En vägledning för hur målen med kulturstödet kan tydliggöras formulerades av Arne Ruth i en krönika på Svensk scenkonsts hemsida inför valet 2006. Ruth beskriver motsättningen som skillnaden mellan konstpolitik och kulturpolitik.

”Den ena handlar om stöd till konstnärligt skapande, den andra om ett välfärdsprojekt där kulturen sprids via offentliga institutioner.

Konstpolitiken bidrar till att skapa och förvalta immateriella värden. Den ska främja konstnärliga spridningsformer där kärnan är rätten till kritik av samhällets strukturer. Därför krävs avstånd till den politiska sfären. Kulturpolitiken handlar om att ge tillgång till kulturella nyttigheter via institutioner som bibliotek, arkiv och museer. Den är besläktad med socialpolitik. Dess resultat kan, till skillnad från konstpolitiken, i stor utsträckning mätas med statistik.”

Arne Ruth uppmanar också politiken att ”det är dags att skilja dem åt i diskussionen om mål och metoder”.

Denna uppdelning skapar, för det första, utrymme för att definiera och värdera de immateriella värden som konstpolitiken skapar. Alldeles oavsett budget måste någon ändå bestämma vilka kriterier medlen ska fördelas efter.

För det andra blir det möjligt att mäta och uppmuntra de ansträngningar mottagare av kulturstödet gör för att kvalitetskulturen ska komma så många medborgare till del som möjligt, utan att detta hamnar i konflikt med konstnärliga avgöranden.

I princip kunde kulturstödet ha två kassor med olika men tydliga kriterier för bidrag, en med etiketten ”hög kvalitet” och en med etiketten ”alla i hela landet”.

I Stockholm har vi gjort ett försök att närma oss denna uppdelning genom några tillägg till kulturstödet till de fria grupperna. Det sedvanliga verksamhetsstödet består som tidigare för att säkra kvaliteten, det konstpolitiska målet. Ovanpå det har vi tillfört ett bonussystem, som stimulerar att fler tar del av kvalitetskulturen, det kulturpolitiska målet. Min förhoppning är både att kvaliteten i kulturen ska utvecklas, och att kulturen tar större del i samhället genom att locka flera.
Madeleine Sjöstedt

Madeleine Sjöstedt (fp) är kulturborgarråd Stockholms stad.

(HD)

Kommentarer»

1. Tystnaden blev bokmässans snackis « Från huvudstad till världsstad - 28 september 2008

[…] veckorna. Madeleine har skrivit flera artiklar de senaste veckorna för att föra debatten framåt (här, här och här). Och på mässan hade Emma Stenström och många andra flera seminarier på […]

2. Kriterierna för kulturstöd ska vara tydliga – och vi arbetar för att det ska bli så « Från huvudstad till världsstad - 8 juni 2009

[…] som hade liknande kritik mot det statliga kulturstödet. Madeleine skrev senare en artikel i SvD om vilka lärdomar Kulturutredningen borde dra av […]

3. Kulturborgarråd på medborgarnas sida « Från huvudstad till världsstad - 24 februari 2010

[…] blivit en konstpolitik där medborgarnas behov ersatts av kulturskaparnas. Även jag har skrivit om […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: