jump to navigation

Historia som slagträ eller verktyg för förändring 12 mars 2008

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , , , ,
trackback

Igår invigde jag Forum för levande historias utställning om kommunismens brott mot mänskligheten. Det var en fin liten utställning som ska turnera landet runt och vars första stopp var Skarpnäcks bibliotek här i Stockholm. Utställningen heter ”Lillebror ser dig” och behandlar angiverisystemet och den statlig propagandan i Sovjetunionen.

Diskussionen om Forum för levande historias projekt har varit livlig i medierna, och finns självklart goda argument för att ifrågasätta statlig historieskrivning, särskilt med tanke på vad som just behandlas i själva utställningen. Folkpartiet har därför länge arbetat för att Forum för levande historia ska omvandlas till en fristående stiftelse och inte vara en statlig myndighet.

Utställningen måste dock tas för vad den faktiskt är – ett intressant underlag för en viktig diskussion om hur totalitära ideologier fungerar.

Vårt samhälle går framåt när vi lär av vår egen historia. Men för att vi ska lära av historien måste diskussionen och debatten vara fri. Det är först då vi kan sätta kunskaperna i för oss själva relevant ljus. Göra oss själva till såväl del av historien, som aktörer som förändrar historien.

En av de viktigaste erfarenheterna jag fick under de år i början av 1990-talet när jag arbetade med unga politiker från såväl Öst- som Centraleuropa som var mitt i arbetet med att bygga sina nya demokratier, var hur stark deras vilja att diskutera historia var.

Under de omvälvande åren 1989-91 var jag ordförande för IFLRY, som är en paraplyorganisation för liberala ungdomsförbund och -organisationer i hela världen. Organisationen fick under dessa år tiotals nya organisationer som medlemmar från alla delar av Central- och Östeuropa. Många av de unga politikerna i dessa organisationer har senare blivit ministrar och framstående politiker i sina respektive länder.

Under hela deras tid i skolan och under de flesta av deras föräldrars tid i skolan, hade historieundervisningen aldrig givit underlag för den nödvändiga fria diskussionen om hur historien skulle tolkas och användas. Istället hade historieundervisningen varit statens slagträ för att slå in sanningar i medborgarnas medvetande. I diktaturer är historieundervisningen förtryckets verktyg. I demokratier är historieundervisningen förtryckets fiende.

Därför är det viktigaste med det arbete som Forum för levande historia gör inte att fastställa ett antal sanningar om nazismen eller kommunismen, utan att just skapa underlag för diskussion och debatt om vilka som var de grundläggande problemen med dessa ideologier. Varför ledde och leder kommunism och nazism till förtryck, terror, massmord och krig? Det viktigaste är nämligen inte att dessa ideologier leder till detta, för det har de gjort, varenda kommunistisk och nazistisk diktatur, utan varför.

Det är ingen tvekan om att mänskligheten kommer att lägga 1900-talets förtryck och våld bakom sig, precis som man har gjort med tidigare sekels förtryck och våld. Och så måste det vara. Det viktigaste är därför att vi vaskar ut vilka som var de viktiga värdena som skapade några av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia, och vilka värden som sedan satt stopp för dessa, och som gjorde att Europas historia bytte kurs.

Det uppenbara svaret på den första frågan är föraktet för enskilda människors värde, vilja, tro, politiska övertygelse och bakgrund. Dessutom hyllar såväl kommunismen som nazismen våld som metod, och maktfullkomlighet.

Svaret på den andra frågan om vad som gjorde att Europa bytte kurs är att frihetens, demokratins och de mänskliga rättigheternas ideal blev grundläggande i de nya statsskicken. Dessa värden var svaret som vann över förtrycket efter 1945 och efter 1989. Det viktiga var inte att nazismen och kommunismen förlorade, utan att det var just demokratin och de mänskliga rättigheterna som vann. Därför kunde förtrycket och våldet bemästras på sikt.

Det är i alla fall min slutsats.

Madeleine

Kommentarer»

No comments yet — be the first.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: