jump to navigation

Fiffiga kulturbidrag räcker inte 24 oktober 2007

Posted by Erik in Okategoriserade.
Tags: , , ,
trackback

(Denna artikel publicerades i dagens DN)

Bengt Göransson och många andra socialdemokrater i hans generation är några av världens mest kreativa och framstående bidragsdesigners. Folkhemmets kreativa klass kan man kanske säga. Att han gång efter annan ondgör sig över att jag tycker att konstnärer och kulturskapare ska ha riktiga jobb med rimligt betalt (DN 18/10), och inte vara hänvisade till någon av hans fiffiga bidragskonstruktioner, är med andra ord helt naturligt.

Men kultursektorn är inte i behov av fler bidragsformer, hur mycket Göransson än hoppas. Kulturen behöver ekonomisk tillväxt genom att fler människor köper biljetter till teatrar och konserter, fler kulturinstitutioner samarbetar med företag och organisationer, och fler kulturskapare kan sälja sina produktioner på marknader utanför Sverige. Det ger riktiga intäkter och riktiga jobb, samtidigt som god kultur kommer fler till del.

För att gynna denna process får de fria grupperna i Stockholms stad en bonus, utöver själva verksamhetsstödet, om de kan visa att de stärker sina egna intäkter. Det ska helt enkelt löna sig att rekrytera publik till kvalitetskulturen.

Göransson argumenterar istället för att den statliga konstnärslönen är ett bra system. Men den når inte fler än 157 kulturskapare, och ger inte mer än 197 000 kr per år. Det är knappast en kul vision för kulturen, att bara ett visst antal kulturskapare får plats i sektorn, och att de dessutom får dåligt betalt.

Madeleine Sjöstedt (fp)
Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad

Kommentarer»

1. Anders Nilsson - 29 oktober 2007

Roligt att du, Madeleine Sjöstedt, tyckte om operan ¨Zarah¨, vilket du ju skrev i ett tidigare blogginlägg – ¨Höstligt kulturcrescendo¨. Nu kan det avslöjas att denna opera knappast skulle ha kommit till om det inte vore för bidrag från Konstnärsnämnden, ett femårigt sådant. Dessutom har jag innehaft tidigare femåriga konstnärsbidrag. Knappast ett fett bidrag men som ändå gett mig den ro och koncentration som kompositionsarbete kräver:
Det har inalles tagit tre (3) års heltidsarbete att få musiken till operan klar. Du kan läsa på min blogg vad jag tjänade utifrån arvodet, utslaget på den tid jag skrev originalversionen på, därefter har dessutom tillkommit revideringar, kompletteringar, etc.. M.a.o. – det tar lång tid i anspråk att skriva en opera som ¨Zarah¨.
Tänk om jag istället fått jaga runt och ödsla min kraft och kreativitet på små tillfälliga arbetstillfällen för brödfödan – om än bättre betalda? Tror knappast att det blivit en helgjuten ¨Zarah¨, om ens en opera.
Nu går ¨Zarah¨ för fullsatta salonger och visst blir det en hacka efter det,- men sedan? När jag ska skriva nästa opera eller symfoni eller stråkkvartett? Ingen svensk kulturinstitution varken kan eller är beredd att betala för vad det verkligen kostar att skriva ett sådant verk, utan konstnärsbidraget är att betrakta som en statlig subvention som möjliggör att kvalitetskultur i överhuvudtaget kan komma att skapas. Och du kan förvissa dig om att de flesta seriösa kulturskapare faktiskt jobbar och sliter som ytterst få i vårt samhälle! Vi krälar inte runt i något bidragsdike och pimplar rödvin, vilket är en slarvig schablonbild som tyvärr underblåses av alliansens jobbpolitik.

Med vänlig hälsning,
Anders Nilsson, tonsättare

2. ertigo - 30 oktober 2007

Hej Anders,

Madeleine har inte föreslagit någonsin att de statliga kulturbidrag som finns ska försvinna. Kulturnämnden i Stockholms stad har inte heller makten att bestämma över det.

Däremot kan det inte vara så att svaret på hur kulturlivet i Stockholm och Sverige ska bli bättre alltid stavas högre bidrag. Vi menar att det viktigaste för att stärka intäkterna i kulturlivet i allmänhet, och inte bara till dem som får konstnärslön, är att fler människor tar del av kulturen, köper biljetter till Zarah tex.

Det innebär ju också att kvalitetskulturen når fler människor, vilket jag antar är målet för dig som tonsättare.

I Stockholms stads budget för 2008 finns till och med en förstärkning av kulturstödet med 10 miljoner kroner just för att stärka incitamentet att många människor ska nås av kvalitetskulturen. Du kan läsa mer om det här:

https://madeleinesjostedt.wordpress.com/2007/09/21/behovs-kulturpolitiken/

och här:

https://madeleinesjostedt.wordpress.com/2007/08/13/battre-villkor-for-stockholms-kulturarbetare/

Vänlig hälsning

Erik Jennische
Borgarrådssekreterare
Kultur- och idrottsroteln i Stockholms stadshus

3. Anders Nilsson - 30 oktober 2007

¨Konstnärer måste börja jobba¨ lyder den i mitt tycke väl så insinuanta rubriken på kulturborgarådets artikel i SvD 30/7. Artikeln andas fördomar att kulturarbetare är intiativ- och hjälplösa bidragshjon. Verkligheten är en helt annan, vi sliter verkligen hårt att få det gå ihop och de bidrag vi ev. erhåller är marginella och har varit frysta till belopp i femton år (som i fallet med de ovannämnda konstnärsbidragen). Faktum är att vi subventionerar kulturlivet genom att vi till stor del är underbetalda idealister.
Men – vad händer om man genomdriver ett marknadsmässigt perspektiv på kulturpolitiken? Visst vill vi ha betalt efter det arbete vi lägger ned, men inga kulturinstitutioner har varken de ekonomiska ramarna eller ambitionerna att betala – och det beror ju i sin tur på de bidrag de får från myndigheter etc.,. Och – vem vågar med en sådan politik i framtiden satsa på den t.ex. experimentella kulturen, på den smala kulturen – när goda publiksiffror genererar ytterligare stöd som bonus? Risken finns att vi får en likriktning inom kulturen, att mångfalden av konstnärliga uttryck begränsas.
Folkoperans verksamhet är till 50% finansierad av biljettintäkter har jag hört, och det är naturligtvis glädjande att ¨Zarah¨ går så pass bra att man förlängt föreställningsperioden redan två gånger – nu senast t.o.m. nyårsafton. (Kungliga Operan lär har en 10 % finansieringsgrad på biljettintäkter som jämförelsetal, vidare;
en biljett på Folkoperan kostar c.a. hälften av biljettpriset på Kgl. Operan.)
Vi kulturarbetare är inte fast i något bidragsberoende, för det går inte att leva på dem – och det är inte heller meningen: Avsikten är att de skall utgöra en, om än alltmer blygsam grund, så dock något till att våga språnget ut i det många gånger okända och inte alla gånger det publikfriande eller sponsorbenägna.

Med vänlig hälsning,

Anders Nilsson

4. ertigo - 31 oktober 2007

Anders,

Rubriken har Svenska dagbladet satt inte Madeleine. Flera personer har reagerat på att den är just insinuant. Men också att den inte speglar innehållet särskilt väl. Det är förstås misslyckat men inte mycket vi kan göra något åt.

Man ska inte heller läsa in för mycket i förslaget om kulturbonus. Madeleine har noga förklarat i flera artiklar att de kvalitetskrav som finns för att man ska få kulturstöd i dag ska vara de samma i framtiden. Bonusen får man om man lyckas öka sina intäkter, tex genom att sälja mer biljetter.

Har du något annat förslag på vad Stockholms stad borde göra så är det bara att skriva på.

Igår berättade DN som du ser i en annan artikel ovan om hur staden ska underlätta för fria scenkonstgrupper att lättare sälja sina uppsättningar till skolor i Stockholm och andra delar av länet. Vi tror att även det kommer att leda till bättre intäkter för scenkonsterna.

Erik

5. Anders Nilsson - 1 november 2007

Jag skulle vilja veta vad för åtgärder till förbättrning ni planerar att genomföra för oss tonsättare.
Anders Nilsson


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: