jump to navigation

IOK är medskyldigt till förtrycket i Kina 5 september 2007

Posted by Erik in Demokrati och mänskliga rättigheter.
Tags: , , , ,
trackback

Debatten om OS i Kina, och i vilken mån den kinesiska regeringen använder evenemanget för att förtrycka sina medborgare har inte kommit igång tillräckligt. Alldeles för många avsvär sig ansvaret.

Internationella olympiska kommitten brukar hävda att idrott och och politik inte hänger ihop, och att man därför inte har ett övergripande ansvar. Man behöver inte referera till Berlin-olympiaden för att förstå att de har fel. Därför har handelsminister (och sedan alldeles nyss försvarsminister) Sten Tolgfors (m) rätt då han i måndags skrev att politik och idrott visst hänger ihop, men fortsättningen fick åtminstone mig att att sätta morgonkaffet i halsen: ”ansvaret för att diskutera mänskliga rättigheter med andra länder ligger främst på politiken”.

Detta är värre än att hävda att idrott och politik inte har med varandra att göra. Det är endast i de internationella konventionerna som mänskliga rättigheter är en ensak för politiker. I verkliga livet är ansvaret för våra medmänniskors mänskliga rättigheter inte i första hand en fråga för regeringar, utan för vår egen moral. Vi är alla ansvariga för att göra vad vi kan för att sätta ljus på förtrycket och bidra till förändring, idrottsrörelsen såväl som politiker och alla andra. Så länge förtrycket består kan ingen mena att vi gjort tillräckligt.

Jag har två förhoppningar med artikeln nedan. För det första att den svenska idrottsrörelsen inser sitt ansvar för det förtryck som sker i idrottens namn och kräver att IOK:s svenska medlemmar – Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg – slänger hemlighetsmakeriet över bord och talar klarspråk: Har ni agerat för mänskliga rättigheter i Kina eller är ni nöjda? (En kort version av artikeln publicerades i Aftonbladet 6 augusti 2007)

Min andra förhoppning är att Sten Tolgfors och idrottsminister Lena Adelsson-Liljeroth – gärna i samarbete med oss i Stockholm stad – tar ett rejält initiativ för att Sveriges idrottsliga såväl som övriga deltagande i OS kan leda till förbättringar för de mänskliga rättigheterna i Kina.

———————

IOK är medskyldigt till förtrycket i Kina

Om ett år invigs OS i Peking. När beslutet om att Kina skulle få ordna spelen fattades 2001 var det många som trodde att det skulle leda till betydande förbättringar av situationen för mänskliga rättigheter i Kina. Men tvärt emot förhoppningarna så berättar Amnesty internationals rapporter att OS istället har förvärrat situationen.

Och under sommaren har förtrycket ogenerat fortsatt. Minst en högre tjänstemän som dömts för korruption har avrättats, och en annan fängslats och kan förvänta sig samma straff. Dessutom rapporteras att den framstående människorättsaktivisten Chen Xiaoming i juli avled kort efter att han släppts från ett kinesiskt fängelse.

I en rapport från Foreign Correspondents Club of China förklarar 95 procent av respondenterna att villkoren för internationella medier i Kina inte når internationell standard, trots att detta vara ett tydligt krav från IOK för att Kina skulle få ordna de olympiska spelen. Hela 40 procent svarade att de blivit förhindrade i sitt arbete under det senaste året. Och det finns gott om exempel att läsa om.

Idrott och politik hör ihop

Idrott är inte bara underhållning. Idrotten är en viktig kraft i det civila samhället och idrotten har blivit en del av storpolitiken. Det vet vi sedan länge då OS använts av välkända förtryckare för att bättra på sin status. Det finns ett självklart samband mellan politik och idrott. Det vet IOK och det vet idrottsrörelsen.

Men uppenbarligen har Internationella olympiska kommittén  – och dess svenska representanter Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg – inte lärt något av detta, utan beslutade i somras att Ryssland ska få ordna vinter-OS i Sotji 2014 trots att situationen för de mänskliga rättigheterna försämrats radikalt sedan Vladimir Putin tog makten för snart tio år sedan. I det perspektivet är Gunilla Lindberg idé om att idrottsrörelsen skulle få Nobels fredspris obegripligt.

Den svenska idrottsrörelsen vilar på ideellt engagemang i fria och demokratiska idrottsföreningar. Det offentliga stödet är tack vara alliansregeringen större än någonsin, och det är rätt och viktigt. Men om det inte vore för allt det arbete som de ca 500 000 ideella ledarna utför i mer än 22 000 föreningar så skulle stödet inte var mycket värt.

Även den olympiska rörelsen hyllar organisationsfriheten. Stadgarna förklarar att idrottande är en mänsklig rättighet, och “måste vara kontrollerad av självständiga idrottsorganisationer.” Dessutom är ”all form av diskriminering vad gäller såväl land som person, på basis av ras, religion, politik, kön eller något annat, oförenligt med att vara en del av den olympiska rörelsen.” I Kina kan ingen av dessa rättigheter garanteras.

Trots stolta deklarationer förklarade IOKs president Jacques Rogge bara en månad efter att Beijing utnämnts till värd för de olympiska spelen i juli 2001, att organisationen inte skulle bevaka de mänskliga rättigheterna, ”IOK är inte ett politiskt organ, […] Det är inte en uppgift för IOK att bli inblandad i bevakning och/eller lobbying och/eller påverkan.”

Då OS-förberedelserna kritiserades av Sverige i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, lät den kinesiske representantens svar som Jacques Rogges eko: ”Enligt den olympiska stadgan är de olympiska spelen ett stort möte för atleter från hela världen. Inget land ska ta tillfället här och politisera de olympiska spelen.”

IOK:s vicepresident Gunilla Lindberg försvarar tystnaden med samma argument i tidskriften Svensk idrott: ”Idrottens stora problem internationellt är att det politiska inflytandet i allt fler länder blir större på bekostnad av idrottens självständighet.”

Men idrotten och de olympiska spelen är redan politiserade. De olympiska spelen i Kina, och senare också i Ryssland, kommer båda att användas just för att hylla politiska system som konsekvent bryter mot de mänskliga rättigheterna – inklusive idrottens organisationsfrihet och idrottarnas rätt att tycka annorlunda. Kinesiska och ryska idrottare har inte de rättigheter som den svenska idrottsrörelsen ser som självklarheter. De har inte rätt att bilda idrottsföreningar som de vill, kan inte gå till en fri press om administrationen av en idrottsplats eller uttagningsprocessen till en stor internationell tävling präglas av svågerpolitik. Och om människor drabbas av övergrepp i en idrottsförening kan de inte få upprättelse i oberoende domstolar.

Förtrycket sker i idrottens namn

Det hade varit enkelt för IOK att avpolitisera spelen genom att välja länder som upprätthäller de mänskliga rättigheter vars grund även idrotten vilar på. Man valde motsatsen och måste nu ta ansvar för sitt val. De olympiska spelen i Kina skulle kunna vara en möjlighet för politiska öppningar, men då krävs kompetens att hantera situationen. Det räcker inte med att utländska journalister får röra sig fritt i landet under ett år.

Förtrycket av oliktänkande i Kina sker i de olympiska spelens och i idrottens namn. Om idrottsrörelsen inte protesterar och agerar blir den medskyldig. För att politiken inte ska kunna kväva idrotten, måste idrotten kräva att de mänskliga rättigheterna respekteras, överallt och hela tiden. Politikens mål i Kina är nämligen inte idrottens väl, utan tvärt om; idrotten i Kina och OS i Beijing finns till för kommunistpartiets skull. Den kinesiska regeringen vill organisera de olympiska spelen för att stärka partiets stöd bland medborgarna.

Idrotten borde ta ställning

Men en bojkott av OS i Beijing, eller isolering av Kina i andra idrottssammanhang, leder inte till något positivt. Idrottens kraft ligger just i alla dess möten mellan människor från hela världen. För att denna kraft ska leda någon vart måste den fyllas av agerande.  Den svenska idrottsrörelsen borde ställa upp tydliga kriterier för svenskt agerande inom IOK t ex:

  • Att idrottslivet i landet är fritt att organisera sig självständigt, och inte används för politiska ändamål.
  • Att idrottares möjligheter att träna och tävla inte begränsas av deras kön, religion, nationalitet, sexuell läggning eller politiska övertygelse.
  • Att journalistiken är så fri att idrottsmyndigheter, organisationer och evenemang kan genomlysas av lokala granskande journalister.

Det är dessutom nödvändigt att omröstningen i IOK om värdskapet för spelen är öppen, vilket den inte är idag. Lindbergs ursäkt för hemlighetsmakeriet är ”att idrottens självständighet skall kunna bevaras och att ingen av ledamöterna sa sättas under press vare sig av sina egna regeringar eller av någon av de söande OS-kandidaterna.” Men det måste vara uppenbart för alla att det inte har fungerat hittills.

I april 2002 förklarade Jacques Rogge – förhoppningsvis skakad av den kinesiska verkligheten – att: ”Vi på IOK har krävt av den kinesiska regeringen att den så snart som möjligt ska förbättra situationen för mänskliga rättigheter. Men, IOK är en ansvarsfull organisation och om antingen säkerheten, logistiken eller mänskliga rättigheter inte behandlas på ett sätt som gör oss nöjda kommer vi att agera.”

Gunilla Lindberg, Arne Ljungqvist och Pernilla Wiberg, alla ledamöter i IOK, det är dags slänga hemlighetsmakeriet över bord och tala klarspråk – har ni agerat eller är ni nöjda?

Madeleine Sjöstedt (fp)

Kultur- och idrottsborgarråd Stockholms stad, f.d. generalsekretare inom demokratibiståndet

Kommentarer»

1. ertigo - 5 september 2007

Birgitta Ohlsson skrev häromveckan på samma ämne på GPs debattsida. Hon uppmanade Riksidrottsförbundets ordförande Karin Mattsson att:
”Erbjud idrottarna i den svenska truppen att frivilligt bära ett vitt sidenband kring armleden. Färgen vitt betyder sorg i Kina och detta skulle vara en markering att vi aldrig glömmer de miljontals offren för den kinesiska diktaturen. Karin, jag lovar att du kommer att sätta din organisation på den globala kartan och framförallt dig själv som en modern ledare med moraliska principer.”

Artikeln finns här: http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=114&a=363621

Erik

2. Dag Selander - 7 september 2007

Glädjande att läsa en politiker med sådan glöd och kämpaglöd! Stand by – i lyckoruset som råder i (fp)-festen kanske flera kollegor i Kartellen och Alliansen kan åstadkomma det som så många gräsrötter i Sverige längtar efter. En folkets tydliga parlamentariska demonstration. Madeleine, bra rutet!

3. ertigo - 9 oktober 2007

Även Jan Söderqvist skriver ett intressant och klokt inlägg om OS i Kina och att de svenska idrottarna måste ta större ansvar.

http://www.expressen.se/debatt/1.873423/bojkotta-os-carolina-kluft

4. KA - 12 oktober 2007

Hej

Givande läsning. Tack!
Så, ska man se på hur verkligheten nu är, IOK:s regler etc – så finns bara vägen att våra folkvalda omedelbart klargöra för Kinajuntan att våra länder inte kommer att skicka deltagare till OS i Peking. Det är fullständigt uteslutet, mot allt förnuft och moral att de för det första gavs OS, och att tiden bara får gå och att Kina ökar förtryck, fängslande av dissidenter, rövar bort de i storstäderna som kan tänkas ”störa” vid OS, fängslar topadvokater som modigt tar sig an förföljda människors ärenden mm. – en är Gao Zhisheng.

Dags att vakna upp för många politiker och andra…

Ingen politiker behöver vara oinformerad om fakta här, och måste ses som att de egentligen vet- det är deras jobb…

Kinaregimen tar sådant som att ges OS som ett accepterande från omvärlden att öka förtrycket inåt – men den yttre fasaden låter fortfarande många människor sig bländas och luras av, såsom politiker och företagare – de är faktsikt medskyldiga till svåra brott, som folkmordsbrott. Partiet är ansvarigt för uppemot 120 miljoner oskyldiga människors död, enligt de mest noggranna beräkningarna! Partiet vet detta… och kan därför inte ge upp makten, för då kommer de att ställas inför rätta.

Gunilla Lindberg och många fler har lite tid kvar att tvätta rent sina blodiga händer – för det har solkat över på er.

Vad regimen gjort och gör i det fördolda, kan bli världens framtid om vi inte slutar göda och vara medlöpare till denna onda regim.

Får jag tipsa om några artiklar jag sett:

Advokat Gao Zhichengs öppna brev till USA:s kongress: http://www.david-kilgour.com/2007/Sep_23_2007_03.htm

Chinese Regime Fundamentally Opposed to Rule of Law, Says Canadian Lawyer: http://en.epochtimes.com/news/7-10-9/60543.html

Kommunistregimen har utfärddat direktiv om att utestänga 43 grupper av människor från OS!:
”Ministry of Public Security’s Olympics Scrutiny Notice Reveals CCP’s Desperation, Violation of Human Rights, and Opposition to the Olympic Spirit:
http://www.uyghurcongress.org/En/news.asp?ItemID=-572863752&rcid=803688565&pcid=1110134820&cid=803688565&mid=-2139923529

5. Suck, Suck, SOK! « Från huvudstad till världsstad - 9 november 2007

[…] undviker konsekvent att visa solidaritet med de kineser som förtrycks i idrottens namn. Det är en skam som man kommer att få leva med […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: