Svenska Akademien försvarar Dawit Isaak

Svenska Adademiens ständige sekreterare Peter Englund skriver idag i flera morgontidningar om Dawit Isaak. Även om den eritreanska regimen inte verkar ta intryck av kritiken så msåte trycket på landet fortsätta. 

Det är glädjande att Svenska Akademien tar upp kampen för yttrandefriheten. Englund påpekar att det har gått en lång tid sedan Dawit Isaak fängslades. Det kan också påpekas att det tog lång tid innan Svenska Akademien ändrade den pinsamma hållningen då man inte tog Salman Rushdie i försvar. Men bättre sent än aldrig!

Madeleine

 

Inget mer stöd till diktaturkramare

Stockholms stads kultur- och integrationsstöd ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. Att kulturstöd i somras utbetalades till en festival med starka kopplingar till den eritreanska regimen är oacceptabelt och får aldrig hända igen. Nu sätter kulturförvaltningen igång ett ordentligt arbete för att säkra detta.

Kultur- och integrationsstödet ska främja demokrati och mänskliga rättigheter. Det måste vara självklart att de ansökandes inställning och evenemangets förhållningssätt till demokrati och mänskliga rättigheter är en förutsättning för att komma i fråga som mottagare av kulturstöd överhuvudtaget.  Först därefter bör andra avväganden göras kring konstnärlig kvalitet etc.

När det i somras uppdagades att Eritreafestivalen hade fått pengar från kulturnämndens stödsystem, gav nämnden, efter ett initiativ från mig och mina allianskollegor, kulturförvaltningen i uppdrag att se över hur detta kunde hända, samt om det skulle vara möjligt att kräva tillbaka pengarna. Kulturförvaltningen gav detta uppdrag till den oberoende utredaren Anna Nilsdotter. Nilsdotters rapport är nu färdig och kommer upp på kulturnämndens bord den 17 november.

I rapporten konstaterar utredaren att kulturförvaltningen har handlat enligt gängse rutiner, men att praxis och riktlinjer behöver ses över. Det visar sig att det inom förvaltningen inte funnits kunskap om de arrangerande organisationernas förhållande till Eritrea och att det finns oklarheter kring hur organisationer och deras verksamhet ska bedömas. Utredaren beskriver tre problemområden.

Det första handlar om huruvida de sökandes organisation eller aktivitet ska bedömas vid beslut om stöd. Kulturförvaltningen har hittills sett till endast aktiviteten, men rapporten understryker vikten av att även se till den arrangerande organisationens värderingar och historia.

Det andra problemområdet fokuserar på omvärldsbevakning, där rapportförfattaren menar att det inom kulturförvaltningen saknats ordentlig omvärldsbevakning av organisationerna.

Det tredje området rör hur man ser på riktlinjerna, där det framgår att kultur- och integrationsstödet ska främja demokrati och mänskliga rättigheter.

I rapporten framgår att det inom förvaltningen finns olika syn på hur detta ska tolkas. Till sist konstateras i utredningen att det inte är möjligt att kräva tillbaka de pengar som utbetalats till Eritreafestivalen, då det inte har kommit fram att Eritreafestivalen gjort några fel i förhållande till sin ansökan, utan de har fått pengar för det de har sökt för.

Kulturförvaltningen tar utredningen på stort allvar. I sitt tjänsteutlåtande lägger förvaltningen fram fyra förslag om åtgärder för att säkra att en sådan här felaktig betalning inte kan göras igen: Kontroller av stödsökande organisationers värdegrund genom utökad omvärldsbevakning, operationalisering av riktlinjernas krav på integration, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet, förtydligad praxis vad gäller likabehandling av alla organisationer och institutioner avseende krav som ställs om att i integrationssyfte främja mänskliga rättigheter, demokrati, jämställdhet och motverka utanförskap, rasism och diskriminering samt en översyn av rutinerna för hantering av projekt som genererar överskott.

Det är ett viktigt arbete som börjar. Inget mer stöd ska ges till diktaturkramare.

Madeleine

 

Fotbollsförbundet måste ändra sig

När fotbollssupportrar aktivt tar ställning mot våld och gör ett fredligt ställningstagande för att samvetsfången Dawit Isaak ska släppas fri, så är Svenska fotbollförbundet där med boten. Politik!

Men att skrika nedsättande ord om domare, kvinnor, invandrare, homosexuella och göteborgare, är tydligen ok, och inte politiskt. Den som gått på fotbollsmatch vet ju att det sker hela tiden.

Det enda rimliga är att fotbollsförbundet ändrar sig.

Madeleine

Läs mer här: Expressen 1, 2, 3. DN

Uppdatering: Idag visar det sig att allsvenskans alla lag ställer upp bakom ÖIS kampanj för Dawit Isaak. Mycket hedervärt onekligen.

 

Det fria ordets vecka införs i Stockholm

Yttrandefriheten är en mänsklig rättighet och en grundbult i en demokrati. På många håll runtom i världen lyser yttrandefriheten med sin frånvaro. Att kämpa för yttrandefrihet är en av de viktigaste uppgifterna för liberaler. Därför inför vi nu Det fria ordets vecka i Stockholm.

Stockholm har en stolt tradition av att verka för yttrandefrihet. Bland annat erbjuder vi varje år en förföljd författare en fristad, som innebär författaren får bo med sin familj i en lägenhet i Stockholm och ägna sig åt sitt författarskap i lugn och ro. Författarfristaden är ett viktigt projekt, som infördes under det förra folkpartistiska kulturborgarrådet, Birgitta Rydells ledning. Staden ingår också i projektet Shahrazad, ett EU-projekt som syftar till att ge förföljda författare och journalister en röst, liksom att hålla debatten om yttrandefrihet levande.

Häromdagen föreslog jag, tillsammans med Folkpartiets utrikespolitiska talesman, Birgitta Ohlsson, att Mynttorget utanför riksdagen ska bli ett frihetens torg och en minnesplats för de övergrepp mot mänskliga rättigheter som begås runtom i världen.

Vi går nu vidare med att starta ett veckolångt arrangemang, där kampen för det fria ordet står i centrum. Idén kommer från Roger Mogert (S), som i en skrivelse till kulturnämnden har föreslagit att staden ska införa en dag för det fria ordet. Vi väljer istället en hel temavecka. I samverkan med Shahrazad, ska Internationella Biblioteket och Kulturhuset ansvara för att sjösätta aktiviteter som debatter, föreställningar, musikarrangemang och webbkampanjer. Kulturförvaltningen får nu i uppdrag att utarbeta en strategi för hur en temavecka för det fria ordet kan genomföras.

Madeleine

 

Låt Mynttorget bli Frihetens torg

Mynttorget utanför riksdagen borde bli ett frihetens torg. Det skriver Madeleine tillsammans med folkpartiets utrikespolitiska talesman, Birgitta Ohlsson på Politikerbloggen idag. Här är artikeln:

Låt Mynttorget bli Frihetens torg och en minnesplats

Den unga kvinnan betraktar demonstranter som springer förbi. Plötsligt träffar ett skott henne i bröstet. – Neda, var inte rädd, skriker en man förtvivlat vid hennes sida. Ett ögonblick senare dör kvinnan med tom blick som stirrar mot himlen. Vi är många som har sett iranska Neda Agha-Soltan sista stund i livet, via videoklipp på Internet. Neda berör människor över hela världen, men hennes öde är inte unikt.

 

Dawit Isaaks redaktör bloggar på svenska

Idag var det åtta år sedan Dawit Isaak och många andra eritranska journalister fängslades. Det var dödsstöten för den tidigare livfulla eritreanska pressen. Några få av alla dem som fängslades 2001 har kunnat fly landet, och några enstaka av dem har kommit till Sverige.

Semret Seyoum, som var redaktör för Setit, den tidning som Dawit arbetade på, är en av dem. Han är i Sverige sedan flera år och har precis börjat blogga. Det första inlägget handlar om just dagarna kring arresteringarna. Vi hoppas att han fortsätter. De svenska medierna har tappat fart sedan kraftsamlingen i våras.

Den bästa sammanställningen om Dawit på svenska finns fortfarande i Silc förlags bok Dawit och friheten som redigerades av Johan Karlsson och Rickard Sjöberg.

Erik Jennische

 

Alla stollar är på banan

Åsa Lindeborg har lyckats i sitt uppsåt. Se tidigare blogg-post. Hon har genom att publicera Donald Boströms infama organartikel gett utrymme och legitimitet åt antisemiter, icke-demokrater och militanta. Helt plötsligt är alla stollar på banan.

Vinnare i detta tragiska skådespel är alla de som egentligen inte vill ha yttrandefrihet.

Nu protesterar Israels regering, se bl a DN, och kräver att Sveriges regering fördömer Aftonbladets artiklar. Israels regering intar därmed samma hållning som Saudiarabien och många andra diktaturer då Mohammedteckningarna spreds över världen. Med växande oro måste man fråga sig vart Israel är på väg.

Det är tråkigt att behöva yttrandefriheten för en så billig sak som antisemitiska lögner, och muslimhatande provokationer.  Man skulle önska att försvaret av yttrandefriheten handlade om rätten att framföra olika ideologier och principer, istället måste det nu bli att försvara den dåliga smaken och rätten att ljuga. Trist.

Madeleine

 

Yttrandefrihet till Israelhat

Aftonbladet har publicerat en artikel av Donald Boström där han anklagar Israel för att döda palestinier och sälja deras organ. Boström kräver att det bringas klarhet i detta.

I dagens Aftonblad använder tidningens ledning metoden anfall är bästa försvar. Man utser utrikesminister Carl Bildt till syndabock samt säger att detta är en ”skendebatt”.

Det är inte en skendebatt då en svensk tidning, med kvalitetsambitioner, för vidare historier som sprids i varje krigszon. Det är inte en  skendebatt då en svensk dagstidning ansluter sig till en gammal tradition av att utmåla judarna som ritualmördare. I gårdagens Expressen skriver Aron Lund en insiktsfull artikel i ämnet som manar till läsning.

Genom ett mycket olyckligt uttalande har Sveriges ambassadör spelat mörkerkrafterna i händerna. Självklart har Aftonbladet all rätt att publicera både dåligt underbyggda och osmakliga artiklar.

På kultursidorna försvarar sig redaktören Åsa Lindeborg i yttrandefrihetens tecken. Tack och lov har vi i Sverige rätt att både tänka, tycka och säga vad vi vill. Det gör att sanningen kommer fram. Sanningen kommer här att visa att Aftonbladet genom att publicera antisemitiska artiklar tappar sin trovärdighet. Det är just detta som är fördelen med yttrandefriheten. Åsa Lindeborg har visat var hon står. Jag tycker att det är avskyvärt.

Det finns de som tvivlar på att gaskamrarna fanns – ska vi tillsätta en utredning för att bringa klarhet även i detta, Åsa?

Madeleine

 

Hjälp oss att skriva ett kommunalt internetpolitiskt program

Om man har hot, konspirationer och censur som väderkvarnar är kommunpolitiken helt fel forum. När Rick Falkvinge och Piratpartiet härom dagen lade upp sin kommunala strategi, var potentiella hot mot människors integritet – eller rent av rikets säkerhet – utgångspunkten, inte vad internet skulle kunna göra för att förstärka medborgarnas inflytande över kommunen.

Vi tror att stockholmarna är entusiastiska inför de helt nya utmaningar som förvaltningar och verksamheter står inför när de ska bygga sina organisationer kring internet.  Utmaningarna är mycket stora, angelägna och välkomna. Och vi vill ha hjälp med att utforma en ny liberal politik kring detta.

Därför har vi tagit fram ett utkast till ett kommunalt internetpolitiskt program (här), men vi hoppas också att alla som är intresserade ska hjälpa till att fördjupa och förbättra programmet genom att arbeta tillsammans med oss i wiki-versionen som finns här. (Lotta Edholm skriver om programmet på Newsmill.)

Ny teknik förverkligar gamla principer

Internet skapar möjligheter att förverkliga offentlighetsprincipen som Anders Chydenius aldrig kunde ha drömt om, och förstärka demokratin som Karl Staaff aldrig kunde föreställa sig. Men principerna om öppenhet och demokrati är lika riktiga och viktiga nu som då. Vad som hänt är att förutsättningarna för medborgarnas insyn och inflytande över offentliga institutioner och verksamheter är helt nya, och oändligt mycket bättre.

Men möjligheterna kan man bara se och utnyttja om man har en tydlig ideologisk värdering att utgå ifrån, om man står fast förankrad och är engagerad i den kommunala kärnverksamheten, samtidigt som man vågar tänka fritt och öppet om teknikens möjligheter.

Det informationspolitiska perspektiv som Falkvinge hoppas lägga på kommunpolitiken, kommer bara att ge intressanta insikter om man vet hur verksamheten fungerar och vad man vill genomföra. Piratpartiet ger inga svar: information i alla ära men var står man i de frågor som för en liberal kommunalpolitiker kräver ställningstaganden i vardagen – i arbetet mot rasism, för bättre välfärd och ekonomiskt ansvarstagande?

Falkvinge säger att det saknas informationspolitisk förståelse i kommunpolitiken. Det är säkert sant på många håll. Men det betyder inte att Piratpartiet har patent på internetpolitiken i Sverige.

Vi har redan börjat

I Stockholm genomför vi en stor reform för att göra stadens tjänster tillgängligare för alla medborgare via internet. Vi har under de senaste åren i vårt svar till kulturutredningen krävt en ny upphovsrättslagstiftning som ska bejaka de möjligheter för kulturspridning som internet ger. Vi har tagit fram en ny barn- och ungdomskulturplan som tar sin utgångspunkt i ungdomars kulturliv, bland annat på internet.

Stadens tillgänglighetsguide och Friluftsguide ska publiceras i format som medborgarna kan vara med och uppdatera, t ex wiki-format. Stadens bibliotek har fått tydliga direktiv om att deras trådlösa nätverk ska vara helt öppna. Stadsmuseet och stadsarkivet har fått i uppdrag att publicera allt material som man äger upphovsrätten till med en så öppen licens som möjligt.

Men detta är fortfarande bara ett antal mindre projekt i det stora hela. En stor kommun som har ansvar för verksamhet som är avgörande för mer än 800 000 stockholmares vardag kan inte ta för stora risker, eller arbeta med att leta konspirationer och hot. Tro mig: en kommunalpolitiker behöver ta ställning till betydligt mer än det.

Madeleine

 

Inte heller SL borde stödja diktaturen

Idag skriver Birgitta Ohlsson föredömligt om SL och Eritreafestivalen (Svd). Det är onekligen anmärkningsvärt att man inte kollar sin reklam noggrannare, utan låter en odemokratisk organisation annonsera för sina evenemang runt om i hela Stockholm.

Skulle SL tillåta reklam för evenemang som tog ställning för förtryck av mänskliga rättigheter i Sverige och var motsåndare till den svenska demokratin? Knappast. Då ska man inte göra det när det lägger andra länder heller.

(Läs mer om Madeleines agerande i samband med Eritreafestivalen här)

Erik

 

Eritreas förtryck måste bekämpas både här och där

I samband med den Eritreafestival som genomfördes häromveckan har det uppstått en angelägen, om än inte angenäm, diskussion om det offentliga Sveriges förhållande till exilgrupper som stöder icke-demokratiska regimer i hemlandet.  Festivalen har nämligen fått 50 000 kr i stöd från Stockholms stad.

Festivalen genomfördes av en förening som finns här i Stockholm men hade till syfte att skapa en plattform för Eritreas regeringsparti PFDJ.

PFDJ är tillsammans med Eritreas president Isaias Afewerki ansvariga för att Eritrea ligger sist på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, och för att Amnesty anklagar landet för att hysa tusentals samvetsfångar, bland annat Dawit Isaak. Detta är självklart inte den typ vad evenemang som Stockholms stad ska bidra till.

Anledningen till att många eritreaner söker asyl i Sverige är att man får hysa vilka åsikter man vill här. Det blir då underligt när svenska skattemedel används till att bjuda in representanter för dem som bär skulden för att människor flyr. (Nedan finns det skrivelse som Cecilia Brink, M Inga-Märta Fröman, KD, och jag har lagt i kulturnämnden med uppdraget att kulturförvaltningen ska se över sina rutiner och undersöka förutsättningarna för att återkalla stödet.)

Under många år var jag generalsekreterare och sedan ordförande för den liberala biståndsstiftelsen Silc. Silc engagerade sig redan 2002 för Dawit Isaaks öde. Under åren har jag därför kommit i nära kontakt med eritreanska organisationer i Sverige som stödjer den eritreanska regeringen.

Jag har flera gånger frågat mig varför de utnyttjar de rättigheter de har glädje av i Sverige, till att motarbeta att landsmännen i Eritrea ska ha samma rättigheter. En av anledningarna ligger sannolikt i att förtrycket sträcker sig hela vägen hit, via ambassaden och den kontroll de har över eritreaner som bor i Sverige. I en rapport från Human Rights Watch i våras kan man få information om hur läget är i landet och hur hot och förtryck riktas även mot eritreaner i exil

Jag vägrar nämligen att tro att de eritreaner som var på festivalen, eller som organiserade den, verkligen är stolta över och stödjer den regering som förbjuder det fria ordet, och sätter människor i fängelse för deras åsikters skull.

Madeleine

DN

Skrivelse till kulturnämnden

Kräv tillbaka bidraget från Eritreafestivalen

Under de senaste veckorna har det uppmärksammats att kulturstöd har förmedlats till en festival som har till syfte att vara en politisk plattform för Isayas Afewerkis regeringsparti PFDJ i Eritrea. Detta är mycket beklagligt eftersom PFDJ är ansvarigt för det mycket omfattande förtrycket av mänskliga rättigheter i Eritrea.

 

Vi kräver tillbaka pengarna från Eritreafestivalen

I dag publiceras denna artikel av Madeleine på Expressens ledarsida med anledning av tidningens kritik mot stadens stöd till en regimvänlig Eritreafestival i Stockholm i helgen.

Stockholms stad: ”Vi kräver pengarna tillbaka”

Stockholms skattebetalare ska inte bidra till finansieringen av evenemang som försvarar förtryck av mänskliga rättigheter. Trots det har Stockholms stads kulturförvaltning fördelat 50 000 kronor till den Eritreafestival som genomförs i Stockholm i helgen. Expressen (30/7) har rätt i sin kritik av detta.

Kulturförvaltningen får nu i uppdrag att kräva tillbaka pengarna och se över sina rutiner för stödet. Riktlinjerna för kultur- och integrationsstödet säger att stöd ska ges till ”ideella verksamheter som i integrationssyfte främjar mänskliga rättigheter och demokrati”. Det betyder att stöd inte kan ges till verksamheter som försvarar förtryck eller förtryckarna.

Men det är precis vad festivalen gör. Var och varannan programpunkt handlar om den eritranska presidenten Isaias Afewerkis parti PFDJ. Det är Afewerki och PFDJ som är ansvariga för att Eritrea ligger sist på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, och tillhör den mest ofria katagorin i Freedom house frihetsindex.  Afewerki och PFDJ håller dessutom flera tiotal journalister fängslade sedan många år, däribland den svenske journalisten Dawit Isaak. Amnesty skriver i sin årsrapport att ”thousands of prisoners of conscience were held”.

Det överordnade målet med stadens kulturpolitik är att främja yttrandefriheten. Just därför har arrangörerna all rätt att genomföra evenemanget. De representanter för PFDJ som kommer hit, ska dock inte tro att de är bland vänner.

Madeleine Sjöstedt (FP)
Kultur- och idrottsborgarråd i Stockholms stad.

Festivalens program har bla följande punkter:
- ”Abdela Jabir eritreanska regeringens sändebud”. Han är också ordföranden för regeringspartiet PFDJs organisationskommitté.
- Eritreas ambassad
- Träff för PFDJ-medlemmar

Ur programmet för ungdomar:
- PFDJ/YPFDJ möte med ”Hedersgäst”
- YPFDJ mingel party,
- YPFDJ BRUNCH

Andra bloggar och medier om festivalen: jj.n, Högrelius, Ingarö, Hemlös, Lindrig huliganism, SvD. Kulturförvaltningen kommenterar festivalen här.

Erik

 

Nu har jag kryssat Olle Schmidt

Kulturpolitiken kommer att vara avgörande när vi formar framtidens Europa, inte för att det behövs en särskilt aktiv europeisk kulturpolitik, utan för att det är på EU-nivån som förutsättningarna för den fria kulturen till stor del kommer att bestämmas.

När jag nyss kryssade Olle Schmidt var detta det avgörande skälet. Olle röstade nej till ipred och nej till datalagringsdirektivet, och dessutom var Olles arbete i den liberala gruppen, ALDE, centralt för att vrida arbetet med telekompaketet i rätt riktning.

Det är på internet som kulturen sprids och konsumeras, som de politiska debatterna och arbetet pågår, som vi söker information och som det offentliga samtalet förs. När Europas politikers ryggmärg säger att detta är ett hot, och försöker hitta sätt att kontrollera människors användning av internet, behövs det Europaparlamentariker som tar strid för friheten på internet.

Men vad är väl kampen för frihet värd om den inte också leder till att man tar strid för dem som faller offer i kampen? Olle Schmidt är den Europaparlamentariker som mest har uppmärksammat Dawit Isaak. Tillsammans med Eva-Britt Svensson, som kandiderar för Vänsterpartiet, har de också lovat att åka till Eritrea i höst om de blir omvalda.

För oss som är aktiva i Folkpartiet har Olle dessutom varit en pålitlig ambassadör, och vi har märkt att han är en riktig arbetsmyra. Olles ansvar för att hålla medlemmarna informerade om arbetet och vilka som är de avgörande, har han också fullföljt med bravur. Om man inte vill informera spelar det ingen roll hur bra kommunikationsteknik som finns. Det arbetet ska löna sig.

Om jag hade fått kryssa flera kandidater, hade det blivit Fredrik Malm, Annika Beijbom, Per Altenberg och Maeliz Orrego.

Madeleine

 

Mannen framför stridsvagnarna ser ut som Dawit Isaak

Idag är de 20 år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Bilden av den ensamma mannen som ställer sig i vägen för stridsvagnarna finns överallt i medierna och är kanske den starkaste bilden av enskilda människors kamp mot förtrycket som finns.

Om man tittar noga ser han ut som Dawit Isaak; rak i ryggen tar han sig rätten att ställa sig i vägen för militären.

Och precis som om Dawit har det spritts massor av rykten om vem denna person är, och vilka intressen han har representerat. Själv har han aldrig fått komma till tals. Och det är ingen som vet om han lever.

Härom veckan skrevs det en artikel på Newsmill om Dawit Isaak som hävdade att den liberala biståndsorganisationen Silc hade finansierat hans tidning Setit med amerikanska pengar, och att det var därför han var fängslad. Det fanns inte ett sant ord i artikeln var gäller Silc och Dawit Isaak. Idag skriver Silcs nuvarande och tidigare generalsekreterare, Gunilla Davidsson, Madeleine Sjöstedt och Erik Jennische, en artikel som dementerar ryktesspridningen. Silc har aldrig finansierat Dawit Isaak, men vi hade gärna gjort det.

En lämplig hyllning till alla som har tagit strid för yttrandefriheten, och som fortfarande gör det, är att besöka Nobelmuseets utställning ”Yttrandefrihet – var går gränsen?” Den har öppet hela sommaren och har en fin beskrivning både av yttrandefrihetens värde och porträtt på många personer som har tagit striden. Dawit Isaak har en särskild plats på utställningen bredvid den ryska journalisten Anna Politkovskaja.

 

Erik

DN om 20-årsdagen 1, 2, 3

Svd om 20-årsdagen 1.

 

Världen håller på att bli galen – stoppa telekom!

Samtidigt som internetanvändandet sjunkit dramatiskt i Sverige diskuterar EU-parlamentet det s.k. telekompaketet.

Synen på internet är en ödesfråga. Den senaste veckan har jag fascinerats över att så få ansett att det är ett problem att trafiken på nätet gått ner. Att man ska betala då man laddar ner är en sak, men för mig är det självklart ett jätteproblem om människor slutar inhämta information, utbyta kunskap, kommunicera och skapa på nätet! Och trafiken på nätet mäter just detta.

För varje dag blir jag mer och mera övertygad om att världen befinner sig i en förändring som kommer att ställa mycket av det vi trott oss veta på ända. Många har varit betydligt snabbare än jag.  Den ekonomiska krisen kommer att påskynda denna förändring.

Synen på nätet och dess möjligheter handlar i förlängningen om vem som ska ha äganderätten till världens samlade kunskap. Framsynta politiker måste bejaka denna utveckling – inte förhindra den.

Att genom Telekom-förslaget, och kanske sedan genom acta-avtalet, lägga ytterligare förpliktelser och restriktioner på operatörerna är en farlig väg där makten över informationen går medborgarna ur händerna. Att företag ska åläggas att bevaka användare och stänga av dem har orwellska proportioner.

Skräckscenariot slås endast av det som läckt ut kring det planerade ACTA-avtalet där tullen ryktas få rätt att gå igenom vilka musik vi har på mp3-spelaren. Johanna Nylander skriver om precis vart detta leder här.

Telekom-förslaget måste stoppas.

Madeleine

 

Bära kvinnokläder är straffet

Flera än jag har reagerat mot den grabbiga delen av fotbollen. Jennifer Wegerups krönika i fredagens Sportblad är mycket läsvärd. Inte bara för att hon skriver om idrott på ett nytt, och för mig roligt och intressant, sätt utan också för vad hon tar upp.

Nanne Bergvall har hyllats för sina tränarinsatser. Wegerup påpekar att person, värderingar och resultat hänger ihop. Precis som jag, blir hon lättad och glad då en manlig elittränare tar avstånd från machofasoner och straffet i en brasiliansk fotbollsklubb att man får bära rosa kvinnokläder om man misslyckas!

Man kan verkligen fråga sig varför vi ska behöva bli så lyckliga över att en man i hans position säger detta. Det borde vara självklart, men är det inte.

Det fanns förra året 67.833 licensierade damer av totalt 270.896 spelare. Bland 12-14-åringar var 62.247 registrerade varav 23.157 flickor. trots att var tredje/fjärde spelare är kvinna är det herrfotbollen som sätter dagordningen.

En högre status för damfotbollen och flera kvinnor i publiken är ett par av lösningarna på problemet. Men ansvaret är inte i första hand kvinnornas – det är männens.

Madeleine

 

Europa skapar god stämning i Folkpartiet

Folkpartister har ofta synpunkter på många saker. Inte bara på hur Sverige ska förändras, utan även på hur Folkpartiet ska bli ännu bättre. Själv brukar jag vara aktiv i dessa diskussioner. Men det är betydligt roligare då vi är överens internt.

I helgen har Folkpartiet liberalerna mötts för riksmöte i Linköping. 800 liberaler från hela Sverige talade om vikten av ett aktivt Sverige i Europa. Det är entusiasmerande att företräda ett parti som bejakar EU-samarbetet och som ser närmare relationer till andra länder som något viktigt och positivt – ja nödvändigt för en god utveckling i Sverige.

Att Europa skulle enas var en dröm under mina första aktiva år i politiken. Kampen för demokrati i alla Europas länder var överordnad det mesta för min generations svenska liberaler. Själv fick jag som ordförande för International Federation of LIberal and Radical Youth delta i ungdomsutbyten över järnridån. Att de ungdomar jag lärde känna då nu är medborgare i och i vissa fall ledare för fria länder har EU haft en aktiv del i.

Folkpartiet är det parti som är mest positivt till EU. Det är jag mycket, mycket glad för.

Madeleine

 

Malmö åsidosätter demokratiska principer och skapar utrymme för extremister

Idag börjar Davis cup-matchen mellan Sverige och Israel. I en artikel på Newsmil att Malmös kommunlednings vacklande i frågan om tennismatchen ska spelas, har skapat ett utrymme för allsköns höger- och vänsterextremister att visa sin avsky mot enskilda israeler.

Viktiga demokratiska principer har också åsidosatts. Vad skulle hända om en israelisk forskargrupp kommer till Malmö högskola för att delta på en akademisk konferens? Skulle konferensen hållas utan åhörare då också? Det är den principen det handlar om.

Läs fler av Madeleines artiklar om Davis cup-matchen här.

Erik
Läs även andra bloggares åsikter om Davis cup, tennis, Malmö,

 

Stå för dina åsikter, Ilmar Reepalu!

I förrgår skrev Ilmar Reepalu i Svenska dagbladet att Madeleine slösade med hans tid i arbetet med att försöka flytta tennismatchen mellan Israel och Sverige till Stockholm. Madeleines svar publiceras idag.

2011 ska Malmö vara med och arrangera handbolls-VM, 2013 ishockey-VM och nu har man förhoppningen att bli en av värdarna för fotbolls-EM 2016. I det perspektivet är det allvarligt att kommunen inte tror sig kunna garantera några israeliska tennisspelares säkerhet under en Davis cup-match, utan bestämmer att matchen ska spelas utan publik.

Men det handlade aldrig om säkerheten, som Ilmar Reepalu försöker hävda i Svenska dagbladet. Och det var heller inte för att Stockholm skulle kunna garantera säkerheten bättre än Malmö, som jag i helgen tog initiativ till att undersöka om matchen kunde flyttas till Stockholm. Det handlade om vilja. Och om man inte vill så kan man aldrig garantera säkerheten.

 

Cyklopen utreds i Efterlyst

För två veckor sedan skrev Madeleine ett öppet brev till länspolismästare Carin Götblad angående utredningen av branden mot kulturhuset Cyklopen i Högdalen.

I Förra veckan fick hon svar från polisen med budskapet att det tar fallet på stort allvar, och dessutom kommer att uppmana allmänheten att hjälpa till utredningen genom programmet Efterlyst (DN).

Erik