Från huvudstad till världsstad

Internet under attack 27 januari 2012

Enligt uppgift undertecknade igår 22 av EU:s medlemstater, däribland Sverige, och EU-kommissionen Acta-avtalet. Undertecknandet är visserligen en symbolhandling, det är först efter att frågan har behandlats i Europarlamentet som avtalet kan ratificeras, men att Sverige på detta sätt i det tysta har bundit upp sig till att godta detta hemlighetsfulla avtal är minst sagt bekymmersamt.

Från den svenska regeringens sida har det varit locket på. Ingenstans på regeringens hemsida finns information om att Acta-avtalet har skrivits under, den senaste gången Acta ens nämns är i ett pressmeddelande från i april 2010. Den öppenhet och transparens i förhandlingarna som den svenska regeringen sagt sig arbeta för lyser med sin frånvaro.

Hela förhandlingsprocessen har istället präglats av ett hemlighetsmakeri, vilket naturligtvis både känns mycket tveksamt ur ett demokratiskt perspektiv samtidigt som det spär på misstankarna kring att det så kallade ”handelsavtalet” istället handlar om att skapa en ny upphovsrättslag. Justitieminister Beatrice Ask (M) medgav dessutom vid gårdagen interpellationsdebatt att åtminstone varumärkeslagen kommer att behöva ändras om Sverige ska kunna ansluta sig till Acta-avtalet.

I Polen har undertecknandet lett till massiva protester och demonstrationer. Och den franske EU-parlamentarikern Kader Arif, som var utsedd av EU att övervaka förhandlingarna, har till och med avgått från sin post i protest.  Han menar att avtalet “…kan få stora konsekvenser för våra medborgares liv, och ändå görs allt för att Europaparlamentet inte ska ha något att säga till om.”  Detta bådar naturligtvis inte gott.

Avtalet jämförs av många med Sopa, som jag skrivit om tidigare, och påstås också ha samma förödande effekter för Internet. Jag hoppas verkligen inte att det är så. Vi får inte under några som helst omständigheter godkänna ett avtal som gör internetoperatörerna till nätpoliser, med uppgift att bevaka och stoppa allt som kan tänkas göra intrång i upphovsrätten. Dessutom måste man fråga sig hur detta egentligen skulle gå till, är tanken att de ska undersöka varenda bifogade fil och länk och stoppa allt som verkar misstänkt. Då kan vi verkligen tala om massövervakning.

Nej, politikens uppgift kan inte vara att sätta gränser för Internets användning utan bör istället söka efter metoder att bejaka den nya tekniken. Målet måste vara att skapa en lagstiftning som både gynnar den kunskaps- och kulturexplosion som fildelning och annan teknik innebär, samtidigt som man skyddar upphovsmännens intressen. Även med ett kort historiskt perspektiv är det svårt att förstå varför det skulle vara omöjligt.

Internet är något av det största som hänt mänskligheten, fullt jämförbart med revolutionen kring boktryckarkonsten. Tillgängligheten till information via Internet är vårt århundrades viktigaste bildnings- och kulturfråga. Denna tillgänglighet får aldrig förhandlas bort!

/Madeleine

Fler artiklar här och här.