jump to navigation

På internet handlar politiken om att bygga relationer – del 1 17 februari 2010

Posted by Erik in Internet och kulturen.
Tags: ,
trackback

På lördag ska Madeleine och jag hålla en utbildning för Folkpartiets kandidater i valet om hur man kan använda sociala medier i valkampanjen. Vi sitter nu och förbereder vad vi ska prata om och behöver kloka synpunkter och kommentarer. Vi är väldigt tacksamma för all input.

En av utgångspunkterna för utbildningen kommer att vara den studiecirkel för politiker som vill blogga som vi förra året tog fram tillsammans med Studieförbundet vuxenskolan. I studiecirkeln finns ett teorikapitel vars första del av två jag har uppdaterat nedan, och som alltså beskriver vilka förändringar som vi kommer att prata om.

Studiecirkeln (som av någon anledning inte finns på SV:s hemsida) handlar inte i första hand om hur man gör för att blogga eller vilka tekniska verktyg som är de viktigaste. Utgångspunkten är istället att något mycket radikalt har hänt i människors relation till medierna, och att detta ställer helt nya krav på politiker som vill nå framgång.

Erik

På internet handlar politiken om att bygga relationer – del 1

Erik Jennische

Det var inte många år sedan vi hade en kulturminister som tog strid mot ägarkoncentrationen på massmediemarknaden, och förklarade att den var ett hot mot mångfalden i medierna. Massmedieägarna tog högljutt striden tillbaka och förklarade att kulturministerns lagförslag var ett hot mot yttrandefriheten.

Sammanhanget den debatten fördes i har förändrats radikalt. Nu är det tydligt för de flesta att vi lyssnar allt mindre på såväl etablerade politiker som massmedier, och att deras oligopol på opinionsbildningen är över. Något har hänt i partipolitiken och i massmedierna som förändrat förutsättningarna för politiskt arbete för alltid.


Något har hänt

Vad är det då som har hänt i medierna och i politiken? Fram till nyligen bestämdes förutsättningarna för den politiska diskussionen i stort sätt av mediernas politiska rapportering och av de politiska partierna, tillsammans med ett och annat särintresse.

De byggde tillsammans politikens kontaktyta gentemot medborgarna. Partierna fungerade som mediernas underleverantörer av nyheter, och samlade dessutom medlemmar som spred partiernas budskap vid fikabord och bland vänner.

Denna struktur var stabil sedan 1930-talet fram till alldeles nyss. Partierna, medierna och särintressena var de samma – även om public service-teve och reklamteve tillkom med tiden.

Strukturomvandlingen på mediemarknaden sedan internet slog igenom har nu lett till att de traditionella medierna och partierna snabbt förlorat greppet om svenskarnas bild av politik.

Utmaningen för politiker är därför inte längre att hitta rätt politiska frågor att driva i de stora mediena, eller definiera sina väljargrupper, utan att hitta fram till medborgarnas politiska medvetande.

I boken ”I mänsklig makt – Om politikens vardagar” (Brombergs, 2008 med stöd av SKL) intervjuar de garvade politiska reportrarna Claes- Göran Kjellander och Margit Silberstein olika starka lokalpolitiker runt om i Sverige om det politiska vardagsslitet. Göteborgs starke man Göran Johansson är frustrerad över bristen på engagemang för partipolitiken på arbetsplatserna och i lokalsamhället, och skyller på just medierna:

Förfallet började med TV2, tror Göran Johansson. ‘Tidigare hade alla sett samma teveprogram och man diskuterade dem på rasten. Varje paus var en liten studiecirkel. När vi fick fler tevekanaler 1968 hade alla sett olika program. Då blev det tyst. Man slutade diskutera.’

Med den ingången till framtiden, är det lika bra att ge upp. Men ändå känns det som att många politiker tänker precis så, och när en dröm om att den gamla ordningen ska återuppstå. Det var ju i den de kunde orientera så väl, och som gav dem makt och positioner.

Jag tror att valet 2002 var det sista där ett utspel om krav på språkkunskaper för medborgarskap, eller ett scoop om rasism i valstugor, kunde förändra en hel valrörelse. En förutsättning för att det skulle ske var nämligen att några få massmedier dominerade det offentliga samtalet, och att det var svårt för dem utan journalisternas öra att göra sina röster hörda. Nu är det annorlunda.

Och det har hänt i medierna

Företaget MMS erbjuder på sin hemsida den utmärkta gratistjänsten Hottop som visar tittarsiffror för olika teveprogram i Sverige. Jag undersökte vilka som var de hundra mest sedda programmen för olika åldersgrupper under 2 till 8 maj 2009 och 30 januari till 5 februari 2010. För dem som vill använda Sveriges televisions tevenyheter för att kommunicera med medborgarna i framtiden var det deprimerande läsning:

• Bland de hundra mest sedda programmen på kanal 1 till 5 för gruppen 15 till 24-åringar fanns i den första mätningen varken Aktuellt eller Rapport med. I den andra mätningen fanns däremot fyra Rapportsändningar. Där den mest sedda nådde 3,2 procent av målgruppen.

• I gruppen 15 till 39 år fanns fyra Rapport- eller Aktuellt-sändningar. Den som sågs av flest nådde 3,9 procent av målgruppen. I den andra mätningen var det 9 sändningar, där den mest sedda hade 5,3 procent av målgruppen.

• För svenskarna över 60 år var däremot åtta av de tio mest populära programmen i majmätningen Rapport eller regionala nyheter, och varje Rapportsändning sågs av 30 procent av målgruppen. I januari var det sju av tio, och den minst sedda hade 35,1 procent av målgruppen.

Det är inte heller så att människor under 40 ser andra program. Det i maj mest sedda programmet bland dem över 60 (Rapport) hade mer än dubbelt så många tittare som det mest sedda bland dem mellan 15 och 39 (Wipeout). Människor under 40 håller på att överge teven.

Och papperstidningar är inte heller ett alternativ om man vill prata till framtidens medborgare. Att dagstidningsläsandet minskar snabbt är inte en nyhet. Men att det skulle gå så högt upp i åldrarna som Arne Ruth och Bjarne Stenquist skriver, är fortfarande en överraskning för många:

I åldersgruppen 60 till 85 år läser fortfarande 85 procent av alla svenskar en prenumererad morgontidning. Men i åldersgruppen 15 till 29 år är det inte ens hälften så många. Och det nya är att även åldersgruppen upp till 44 år i växande utsträckning överger den tryckta tidningen. (DN 10 december 2008)

Förutsättningarna för att smarta utspel eller reportage ska få genomslag minskar förstås när allt färre medborgarna tittar på teve eller läser de stora tidningarna.

Och det har hänt i partierna

Under 1990-talet utvecklade de politiska partierna i Sverige allt mer avancerade metoder och strategier för att förmedla sina budskap till väljarna via massmedierna. Om man skruvade budskapet så att det blev lagom provokativt och spännande kunde ett lyckat utspel i något av massmedierna skapa ringar i de andra, och partiet dominera medierna i flera dagar. Därmed satte man bilden av partiet i väldigt många fler medborgares medvetande än vad medlemskåren skulle kunna nå i en traditionell kampanj.

Konsekvensen av att partierna koncentrerade sina resurser på att nå medborgarna via massmedierna blev att de lämnade medlemsorganisationerna vind för våg. Det går inte att ha en demokratisk diskussion i ett parti först, och sedan tro att det finns något nyhetsvärde kvar i det man vill presentera. Få ansträngningar gjordes därmed för att det skulle vara meningsfullt att vara partimedlem, och konsekvensen av det blev att antalet partimedlemmar i Sverige mer än halverades.

Trenden gäller alla partierna i riksdagen. Om man tittar på åren för riksdagsval ser man att kurvan för det totala antalet medlemmar planar ut lite. Men sedan dyker den snabbt igen.

Piratpartiet däremot ökade sitt medlemsantal från knappt 10 000 i början av 2009 till drygt 50 000 i oktober. På ett drygt halvår blev partiet tredje störst i Sverige med nästan lika många medlemmar som Moderaterna. Det är inte bara för att internetpolitiken har blivit intressant, utan också för att Piratpartiet har en helt annan relation till sina medlemmar än de traditionella partierna. Gå in på deras hemsida och titta efter.

Och det händer på internet

Den tredje kontaktytan till medborgarna som partierna skulle kunna använda är internet. Men inte heller partiernas hemsidor har lyckats skapa en relation till medborgarna. Mellan den 9 september och 9 oktober 2009 hade folkpartiet.se ca 22 000 visningar, dvs klick, moderat.se 28 000, mp.se 30 000, socialdemokraterna.se 40 000, medan piratpartiet.se hade 121 000 (siffrorna är från trafficestimate.com).

Det är svårt att veta vad antalet klick egentligen betyder, mer än att det innebär aktivitet. Det är ungefär som antal steg i en partilokal. De behöver inte åstadkomma något, men de innebär att någon är där och gör något.

Men ännu intressantare än aktiviteten på partiernas hemsidor är intresset för partierna bland människor som söker information på internet. Google har en gratistjänst som heter Google insight, och som mäter hur många som googlar ett visst ord. Tjänsten är gjord för exempelvis företag som vill göra marknadsundersökningar och vill veta när på året, och var, som många människor söker efter en viss produkt.

Om man undersöker hur ofta någon googlar de olika partierna finner man också här att intresset är lågt.

Intresset för de traditionella partierna följer precis samma kurvor, och vi som använder Google som sökmotor söker ungefär lika ofta på de olika partiernas namn. Utrymme i de traditionella medierna som partierna får ger alltså inte utslag i hur människor sedan aktivt söker information. Piratpartiet och Sverigedemokraterna däremot har varit mycket mer intressanta bland internetanvändare det senaste året. Grafen ovan är från i början av februari 2010.

Om man söker på internetrelaterade politiska frågor som debatterats det senaste året märker man också stort intresse bland aktiva internetanvändare. Knuffs trendgraf visar hur vanligt förekommande vissa ord är i svenska bloggare. Under januari och februari bloggades det mycket om såväl ipred och FRA, trots att de inte varit uppe på den massmediala agendan. Lärarutbildningen, som Tobias Krantz har skrivit och pratat om mycket fick däremot inte alls lika mycket uppmärksamhet i bloggosfären. Datalagringsdirektivet är en fråga som bubblar just nu, och som mycket väl kan skapa större intresse framöver. Slutsatsen man ska dra är i alla fall att internetrelaterade politiska frågor är viktiga för dem som använder nätet mycket, precis som Stockholmsfrågor är viktiga för stockholmare.

Så länge de politiska partierna negligerar sina medlemsorganisationer, använder de traditionella massmedierna som sin huvudsakliga kommunikationsmetod och låter bli att skapa en politik för den verklighet som många människor lever i, kommer kontaktytan gentemot medborgarna alltså att fortsätta minska.

(Nästa del publiceras imorgon.)

Kommentarer»

1. Seved Monke - 17 februari 2010

Hej Erik och Madde,

Jag tror den största utmaningen är att få de folkvalda och de som kandiderar att förstå att sociala medier är inte något som de kan välja bort utan att det är en förutsättning för att möta människor på de arenor där folk är aktiva. Att välja bort sociala medier som politisk plattform innebär inte bara att man inte kommer att få några unga väljare utan även att man bortser en arena som växer för varje dag som går, och därmed förlorar kontakten med en stor del av väljarkåren. De politiker som inte inser detta kommer att bli akterseglade av de som förstår vidden av förändringarna som vi är mitt uppe i.

Och åter igen, tvåvägskommunikationen. Internet handlar om dialog, inte om monolog. En presumtiv väljare som kontaktar en politiker via e-post, facebook eller twitter och inte får svar kommer att söka sig till en annan politiker som svarar. Detta måste kandidaterna förstå.

Och till sist, försök få de som deltar på seminariet att förstå att den otroligt snabba utvecklingen på internet öppnar enorma möjligheter för dom som politiker. Det finns inga regler eller sätt att göra rätt på. Alla vägar är framkomliga och de kan själva skapa sig en karriärväg inom politiken utan att gå i de gamla upptrampade hjulspåren.

Mvh

Seved Monke

2. Niki Westerberg - 17 februari 2010

Det som är viktigt är att våra politiker arbetar i de kanaler som passar dem. Har man inte väldigt lätt för att skriva så ska man inte blogga. Viktigt att de ägnar sig åt de kanaler som de är bra på.

Folkpartiet satsar på sociala medier – som en kanal av flera – för att möta och skapa dialog med våra väljare och sympatisörer. Vår ambition är att bredda vår närvaro på nätet och skapa förutsättningar för liberaler att komma i kontakt med varandra, ge dem möjlighet att kommunicera och samarbeta och engagera sig för de liberala idéerna.

Vi ska arbeta på de arenor där våra väljare finns. Men sociala medier är inte kanal att tuta ut politiken i – de är ett sätt att möta och kommunicera med väljarna.
:) Niki

3. Anna Lundberg - 17 februari 2010

Kommer och lyssnar även på ert föredrag! Min tanke med min del i söndagens pass är helt enkelt hur jag själv använder mig av sociala media på olika sätt.
Dialgoen är det viktigaste precis som Seved skriver. För mig ger sociala media en möjlighet att ha ”koll på läget” och testa av olika idéer och tankar.
Det handlar mycket om att inspirera kring sociala media och göra det enkelt. Många tror att det är jättesvårt och krångligt men det behöver dte ju faktiskt inte vara.

4. Martin Ängeby - 17 februari 2010

En vanlig missuppfattning är att man gör sitt sociala mediearbete när man är klar med sitt ”riktiga” kampanjarbete. Man vill inte acceptera att det tar tid att blogga och nätverka, kanske för att det känns som om man skubbar från viktigare eller riktigare arbetsuppgifter. Ett tips till den som är intresserad är att bestäm dig i förväg hur ambitiös du vill vara och avsätt sedan rätt tid. Om du verkligen tror på att sociala medier är det nya sättet att kommunicera, ja lägg då fyra timmar om dan just på detta.

Detsamma gäller för partiorganisationen, sluta snacka om sociala medier samtidigt som ombudsännen sysslar med det gamla vanliga. Tillsätt ombudsmän som BARA sitter på häcken hela dan och nätverkar. (tor jag sagt detta förut, ursäkta om jag är tjatig)

Visa en konkret kampanj där sociala medier faktiskt har varit en betydande del. Till exempel Mathias Sundins face-book grupp om att inte pynta för Konstfack, som han sedan på ett förträffligt sätt gjorde till Newsmill-artikel (på temat ”10000 medlemmar i min grupp mot slappa konstfack”), som i sin tur föranledda inbjudan att debattera frågan i studio ett. Utan mellanledet newsmill artikel, någon slags förädling av den spontanitet som är förhärskande på nätet, hade det inte blivit något. Så ett tips är (som i andra kampanjer) hatta inte runt för mycket utan driv frågorna ända in i mål.

Bloggande är fortfarande ett ropande ut i rymden för de flesta, och även om man kan pimpa upp sin bloggranking genom länkande så är den enskilda personen som en av arbetsmyrorna som bygger myrstacken. Talar vi mer institutionellt bloggande, som Fp Stockholms programarbete, så ska det naturligtvis kombineras med andra former, till exempel har ju stadshuset lyckats sälja in Fp bloggen på nyhetsplats. Men man skulle kunna gå längre än så, om man hade en socialamedierombudsman. Varför inte skriva till samhällskunskapslärarnas förening (om det nu finns en sån) och be dem använda det öppna partiprogramarbetet i sin undervisning.

Martin

5. Madeleine Sjöstedt - 17 februari 2010

Hej
Så kul med så många reaktioner! Och alla bra idéer. Men jag är rädd för at tman skapar för många måsten kring de sociala medierna. Det viktiga nu är tror jag att många politiker ser medierna som något kul som man vill prova. En lek med något nytt och annorlunda som kan leda till något väldigt bra. Och i slutändan föröndra demokratin.

Jag tro att det allra viktigaste är att inse att de sociala medierna måste tillåtas att spreta och att de gärna får vara lite dogma (det finns flera mycket ”bra” exempel på det på vår..). Dock tror jag att varje enskild politiker (som är intresserad – för det måste man vara om det ska fungera) måste göra verktyget till sitt eget. Hundra procent avsändarens eget – annars blir det bara en annan anslagstavla för partipiskan. Därför var det väldigt viktigt för mig att alla skriver i eget namn här hos oss.

Och även om man inte blir lika bra som Mathias S så kan man ju se det som en offentlig dagbok i all anspråkslöshet. Och det är bättre än ingenting det också!

Madeleine

6. Madeleine Sjöstedt - 17 februari 2010

Mitt inlägg skulle ha slutat i följande fråga: är det ett problem att bloggar med partiföreträdare som avsändare blir lite hur som helst och spretar åt alla möjliga håll tycker ni? /M

7. Seved Monke - 17 februari 2010

Ja, precis så Madde, det ska inte avskräcka folk utan tvärtom, de som kandiderar måste tycka det är roligt att prova sig fram inom de sociala medier som passar dem. Det finns ingen mall att följa och man kan inte göra ”rätt” eller ”fel”. Däremot måste man såklart hålla en god ton och inte trampa i klaveret eller baktala andra. Det uppskattar inte de som man kommunicerar med.

Om jag hinner så kommer jag och lyssnar på er på lördagen. Det ska bli roligt.

Och vad kul det ska bli att se Folkpartiets renoverade hemsida Niki. Det kommer att bli helt strålande.

Mvh

Seved Monke

8. Isabel Smedberg-Palmqvist - 17 februari 2010

Utmaningen ligger i att skapa en nyfikenhet bland de folkvalda kring sociala medier. Vi möter ofta en rädsla som tar sig i uttryck i att man väljer bort denna viktiga kanal. Men för att kunna välja bort något måste man veta vad det är man väljer bort. Därför är det så viktigt att få så många som möjligt att övervinna rädslan kring social medier och se dess möjligheter.

9. Är Piratpartiet berett på nästa vertikalitet? | Rick Falkvinge (PP) - 18 februari 2010

[...] hand om medlemmarna. För vi är våra sammanladgda sociala nätverk, varken mer eller mindre. I en generation som inte ser på TV och inte läser tidningar, så är vi vår egen kommunikation. Gammelmedia är irrelevant för debatten. Men samtidigt har vi [...]

10. Dennis Nilsson - 18 februari 2010

Skall Folkpartiet ha någon trovärdighet i frågor som dessa så skall man bums byta ut den nuvarande partiledningen.

Partiledningen spelar mer i brunskjortefacket än att anamma och driva liberala frågor. Varje gång jag hör någon i partiledningen uttala sig i någon fråga så hör jag stöveltrampen.

Det säger jag som en före detta mångårig (fp)-väljare och gräsrot.

Och du, Madeleine Sjöstedt, som envisas med att vidmakthålla de liberala värdena, är hemskt välkommen till det enda liberala partiet i Sverige idag, Piratpartiet. Välkommen!

11. Man ska vara snäll « 1000 chanser - 20 februari 2010

[...] nätet (men inte mer ok för det). Jag tycker att Eriks och Madeleines underlag till seminarier (del 1 och del 2) om sociala medier är väl värda att läsa, och särskilt när de lyfter fram en devis [...]

12. Hur partipolitik förändras med de sociala medierna « Från huvudstad till världsstad - 25 mars 2010

[...] de seminarier Madeleine och jag höll för ett antal folkpartikandidater i mitten av februari (del 1 och 2). Programmet sändes tydligen häromdagen, men kan numer avlyssnas på UR [...]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 926 andra följare

%d bloggers like this: