Den utmärkta bloggen Kulturekonomi är som alltid på tårna. På senare tid har de skrivit på mycket om kulturlivets relation, eller snarare brist på sådan, till Internet. Ett ämne som jag själv berört och upprörts över bland annat här och här. I sin krönika för Svensk Scenkonst redovisar Tobias Nielsén att Kulturekonomi inlett ett arbete för att kartlägga hur kulturens aktörer använder sig av sociala medier. Detta är ett mycket viktigt arbete.
Att kulturens aktörer klarar att förhålla sig till de sociala medierna är en överlevnadsfråga. Internet är inte bara en distributionskanal. Det är ett sätt att söka kunskap, inspiration, nya vänner och sammanhang. Det ger en tillgång till hela världens kulturarv som vi för några år sedan endast kunde drömma om.
Framtidens kulturaktörer, konsumenter och producenter finns på Internet. Det är i detta sammanhang önskan att se något i verkligheten föds. Staffan Rydén på Dramaten sade vid ett inspirerande möte förra veckan att Metropolitan i New York ökat sin publik med 20 procent sedan man börjat sända digitala föreställningar!
Internet är en inget övergående fenomen. Om inte kulturens aktörer ger sig dit riskerar man att missa hela generationer.
Madeleine
